P1sse's Blogg

Jag känner ofta att sex är något som stör mig. Det finns överallt, alla pratar jämt om det. Tyvärr även jag. Det stör mig. Jag vill att det ska lämna mitt sinne fram tills att jag faktiskt vill ha tankarna där.

Samhällets vis att se på sex är ju, som jag uppfattat det, att man ska tycka att sex är någonting som är värt att bygga sitt liv kring, och att det är något av det bästa och hippaste och ballaste som finns. Jag tycker själv att sex är spännande till en viss grad, men inte i den mängd och inte på det vis som media och människor runt omkring mig försöker få det att verka genom konversationer, filmer, reklamer, bilder. Det jag får ut av det är att jag blir irriterad och ofokuserad.

Missförstå mig dock inte. Jag uppskattar sex och allt som hör det till då det väl kommer till den punkten att jag är väldigt attraherad av en person som besvarar attraktionen. Då är det något av det bästa som finns, utan tvekan. Irritationen ligger i att det ska ta upp så mycket av vardagslivet, då jag vill tänka på annat. Jag kan inte hindra mina egna tankar, uppenbarligen, men jag önskar att det fanns ett sätt att på något vis dämpa tankarna med sexuellt innehåll till den grad att jag kan låta bli att bidra till ett sex-sjukt samhälle. Som en kille i tonåren är det dock näst intill omöjligt. Skulle väl vara att kastreras då, men det är inte särskilt aktuellt.

Då jag var några år yngre och ny till världen där man faktiskt inte bara pratade om sex utan också utövade det, så var det det enda som fanns i huvudet (bortsett från musik och tv-spel). Jag tänkte att förhållanden minsann inte var något för mig, och var fullkomligt bombsäker på att jag skulle tycka bättre om ett liv av promiskuöst sex, och hade inställningen att också leva livet på det viset. Under den period som dessa tankar cirkulerade så hade jag ännu inte haft sex.

Ung och dum, som man säger.

Några år senare förlorade jag oskulden. Ett tag efter det så försökte jag faktiskt att ha one night stands och KKs några gånger, men så märkte jag att det inte alls fungerade för mig. Jag kunde inte ligga med någon jag inte litade på helt, eller som jag inte tyckte om tillräckligt. Vissa skulle ha sagt att det var en bra sak, och nu i efterhand så är jag rätt glad för det, men just då var jag extremt frustrerad. Jag kunde inte vara den jag tänkte och trodde att jag var, och det förargade mig. Jag trodde att jag skulle ha slätat över säkert 20-30 olika personer då jag väl fyllt tjugo. Idag står antalet personer fortfarande still. Till min lycka, och till många vänners förvåning.

För mig har sex blivit någonting väldigt särskilt, och jag kan därför inte ha sex bara för sexets skull som många kompisar har. Jag får ibland pikar från deras håll, och det kan ibland få mig att bli ledsen för att jag inte kan ha lika ”kul som de verkar ha”. Sen kommer tankarna på vad sex faktiskt är tillbaka, och så försvinner mina tankar av avund och ersätts med en känsla av lätt illamående.

Jag tror att jag förlorade lite av den röda tråden jag hoppades på att ha genom texten, men jag vet inte riktigt hur jag ska rätta till det så det får vara. Det jag ville få sagt är att sex är en så överskattad och uppblåst grej i samhället och i livet, och jag blir så fruktansvärt less på det. Även fast jag (mot min vilja, oftast utan att tänka på det) bidrar till det. Jag skrattar ifall någon drar ett sex-skämt, och min uppmärksamhet dras alldeles för lätt till damer med attraktiva kurvor och lite extra synlig hud. Ingenting jag kan göra åt egentligen, förutom att försöka låta bli att titta. Och hur kul är det?