det kanske blev ett till sådant tillfälle

om man tänker på det inlägg jag nyss gjorde. jag märker inte så ofta sånt.

ser ingenting

jag orkar inte mig.
vill bara sova bort några dagar, så att jag slipper tänka.

allt jag gör och säger gör det bara jobbigt för dig i slutändan, och det är så svårt att inte berätta så som jag tycker. men jag ska försöka hålla igen det som kan förstöra dina dagar, då du har så mycket annat som kraschar och tynger ned.

jag tycker så hemskt mycket om dig, så att det gör ont. på ett bra vis.
och jag försöker med hela mitt hjärta, att lyssna då jag borde, och vara uppmärksam då man pratar. och att välja tillfällen att uttrycka mig på.

men ibland så blir det fel.
och jag är så förvånad över att du fortfarande orkar umgås med mig.

-

Jag vet inte. Inte alls. Snälla, förklara.

Trapped, A Monday

Jag har ingenting att skriva, faktiskt.
Förutom att jag hade en bra dag, uppskattad.

Nu är jag hemskt trött.


The Spaces, The Paces

Pace Pace Pace Pace Pace

Ser rätt italienskt ut, tycker jag. Förmodligen ett riktigt italienskt ord. Ska kolla upp!

- Yes, jag hade tydligen rätt. Var italienska för "fred".

Idag har jag läst Knackarna, av Stephen King! Hittills så tycker jag rätt bra om den. Det enda som stör mig är att han måste lägga till så mycket extra information.
Visst, det är effektfullt och stämnings-ingivande ingredienser, men det ibland så blir det en smula för mycket.
Men annars bra, gillaren.

Nu vet jag inte vad jag ska göra!

Let's Give It Up For Them

Det kändes bättre. Så lite kan lätta så mycket.

Meridian Dance, Away

Det känns rätt bra att mitt sinne har lugnat ner sig, jämfört med hur jag mådde förut!
Nu känns det som att jag kommer kunna ha relativ kontroll över hur jag beter mig. Nu tänker jag på det jag gör, och uppmärksammar det för mig själv då jag gör snesteg. Så jag är rätt glad över att det verkar fungera på något vis.

Jag blir orolig samtidigt. Att inte våga fråga lika mycket, för att jag vet att för mycket frågor om hälsa och välmående kan kännas jobbigt, ifall man nu inte är så glad.
Och om jag är orsaken till det jobbiga, indirekt eller kanske helt och hållet bara jag, så vet jag inte vad jag ska göra.

Är det kvävande att säga att jag tycker om dig lika mycket som förut, om inte mer? Jag känner inte det aviga som du är orolig för.
Det är klart att du förmodligen har hållit mycket av det du känner i tystnad, för att inte orka ta upp det och kanske orsaka mer komplikationer. Det förstår jag.

New Year's Eve

Ytterst kort inlägg. Inte så händelserikt heller.

Bara såhär;

Jag ska försöka ta tag i mitt beteende, så att jag och dom som står mig närmast förhoppningsvis mår bättre.
Jag lovar.

RSS 2.0