As a suit?
Jag är jävligt pepp på imorrn, ännupeppare på fredag Pottermys!
Jag skriver bara med en hand, så jag hinner inte skriva så mycket idag. ^^
Men jag kan berätta att jag varit på Västangård idagt! Jättefint typ, lite förvirrande med alla hus som ser likadana ut, men annars en reko skola!
Jag hittade en massa fina, Muppets, en Vicka och en Hannah och en Emofucker.
Jag går nu förresten under namnet EmoPisse nu! Fett med status! Jag tror att många på Västangård älskar mig, de kollar på mig då jag går igenom korridorerna.
Jag ska ju lira Basketcase imorrn dårå, kommer nog gå skitbra ifall Hannah komemr ihåg det jag sa idag. !
Bästa låten idag är Ride the Wings of Pestilence, lätt. Den är kul att sjunga.
Hata att
Matte inte ska kunna funka.
Satan vad jag hatar den här delen på terminen, året. Det funkar bara inte för mig, jag blir mentalt ostabil.
Jag vill lära mig franska nu, bara för ingenting, hjälp mig med den sen!
Jag vill se Spiderman 3 snart också, jag har pengar och så. :)
Smoke on the
En mini-filmkväll är inte så trist som man ibland kan tro.
Det kanske bara är jag som tycker så, men jag tyckte att det var finmys. But that's just me. ^^
Nu har jag tråkigt, borde nog sova tror jag. : D
Pepp på Zebra imorrn då!
Utan minne
Det var alltid den här delen jag hatade. Då han började svamla om saker som varken jag eller han själv förstod sig på.
- Lvarken ingår i en senipution som-, fortsatte han, ivrigare för varje sekund.
Jag suckade och gick bort till rabatten under det jättelika trädet som han hade i sin trädgård. Han hade lagt ner anmärkningsvärt mycket arbete för hans växter, han hade tillochmed gett dem mer uppmärksamhet än vad han gett sin egen fru, som sedan länge lämnat honom. Jag klandrade henne inte.
Att intressera mig för växter hade aldrig varit min starka sida, jag hade för lite tålamod för att ge någonting i min omgivning min uppmärksamhet under längre tid än två veckor. Sen tröttnar jag. Det var nog det som fick mina undervisare att hacka på mig under de fem åren jag gått i skola.
Skolan.
Jag rös till då jag tänkte på hur mitt liv skulle sett ut om jag följt mina vänner efter att vi gått ut skolan. Det enda dem hade i deras huvuden var hur blommor förökar sig, hur snabbt ett boalo-träd växer under dess tredje år, och varför man aldrig tänkte på växterna då man krigade.
- Klart man tänker på växterna, det är ju dem som ger störst skydd mot väder då man slår läger, viskade jag till den rödskimrande blomman jag höll mellan mina fingrar.
Jag släppte ner den på jorden igen, och lät den krypa iväg till rabatten med resten av de rödklädda grönsaker som Dr. Nrask hade valt att placera precis under hans sovrumsfönster.
- Av säkerhetsskäl, ifall någon skulle vilja göra dem nåt ont, hade han påstått.
Som om någon skulle vilja utpressa en generad bladprydd lök. Hota den till livet. se den be för sitt liv, höra den berätta om de fem barn han hade kvar hemma hos sin fru.
Jag skrattade till, ytterst medveten om hur vridna tankegångar jag hade. Det hade jag många gånger fått höra under mitt livs gång.
Jag reste mig upp från att ha suttit på huk och iakttagit blommornas sällsamma dans i den nu kyliga vinden.
En öronbedövande knall, som fick det att börja tjuta i mina öron. Tryckvågen slängde mig till marken, men jag tog mig upp på benen snabbt igen.
Att se min väns hus totalt förvridet, och han ligga på marken bredvid sina nu gråbruna, vissna växter som han skött om under sexton år, med ansiktet så vanställt så att inte ens hans egen mor hade känt igen honom, var ingenting jag gärna skulle vilja uppleva igen.
Jag kollade snabbt mitt eget ansikte i det som fanns kvar av glasrutan till hans vardagsrum. Då jag uppfattade det som att det var anatomiskt korrekt, och att allt satt på sin plats, så hoppade jag över grinden, och sprang.
Längst grusvägen, ingen aning om vart den skulle föra mig, utan några planer på att stanna.
- Lvarken ingår i en senipution som-, fortsatte han, ivrigare för varje sekund.
Jag suckade och gick bort till rabatten under det jättelika trädet som han hade i sin trädgård. Han hade lagt ner anmärkningsvärt mycket arbete för hans växter, han hade tillochmed gett dem mer uppmärksamhet än vad han gett sin egen fru, som sedan länge lämnat honom. Jag klandrade henne inte.
Att intressera mig för växter hade aldrig varit min starka sida, jag hade för lite tålamod för att ge någonting i min omgivning min uppmärksamhet under längre tid än två veckor. Sen tröttnar jag. Det var nog det som fick mina undervisare att hacka på mig under de fem åren jag gått i skola.
Skolan.
Jag rös till då jag tänkte på hur mitt liv skulle sett ut om jag följt mina vänner efter att vi gått ut skolan. Det enda dem hade i deras huvuden var hur blommor förökar sig, hur snabbt ett boalo-träd växer under dess tredje år, och varför man aldrig tänkte på växterna då man krigade.
- Klart man tänker på växterna, det är ju dem som ger störst skydd mot väder då man slår läger, viskade jag till den rödskimrande blomman jag höll mellan mina fingrar.
Jag släppte ner den på jorden igen, och lät den krypa iväg till rabatten med resten av de rödklädda grönsaker som Dr. Nrask hade valt att placera precis under hans sovrumsfönster.
- Av säkerhetsskäl, ifall någon skulle vilja göra dem nåt ont, hade han påstått.
Som om någon skulle vilja utpressa en generad bladprydd lök. Hota den till livet. se den be för sitt liv, höra den berätta om de fem barn han hade kvar hemma hos sin fru.
Jag skrattade till, ytterst medveten om hur vridna tankegångar jag hade. Det hade jag många gånger fått höra under mitt livs gång.
Jag reste mig upp från att ha suttit på huk och iakttagit blommornas sällsamma dans i den nu kyliga vinden.
En öronbedövande knall, som fick det att börja tjuta i mina öron. Tryckvågen slängde mig till marken, men jag tog mig upp på benen snabbt igen.
Att se min väns hus totalt förvridet, och han ligga på marken bredvid sina nu gråbruna, vissna växter som han skött om under sexton år, med ansiktet så vanställt så att inte ens hans egen mor hade känt igen honom, var ingenting jag gärna skulle vilja uppleva igen.
Jag kollade snabbt mitt eget ansikte i det som fanns kvar av glasrutan till hans vardagsrum. Då jag uppfattade det som att det var anatomiskt korrekt, och att allt satt på sin plats, så hoppade jag över grinden, och sprang.
Längst grusvägen, ingen aning om vart den skulle föra mig, utan några planer på att stanna.
Kasu Un
- Håll käften! skrek jag, och höjde handen för att slå än en gång.
Han tittade förstelnat på mig, stannade, och började sakta röra sig bakåt, till det hörn han kommit ifrån.
Jag reste mig upp och stirrade på honom då han kröp ihop bland dammet.
- Att du aldrig låter mig vara, mumlade jag och spottade bittert vid hans fötter. Han kved till och försvann.
- Kom inte tillbaka, tillade jag tyst, och lämnade huset.
När jag stod ute i trädgården så kastade jag en blick på huset en sista gång.
Jag förstod att jag aldrig mer skulle få se det mer, aldrig mer få träffa gamla virriga Mr. Piano, aldrig dansa med fru Pifnj mer, aldrig leka med tvillingarna Kso och Tse.
Nu hade jag ingen aning om vad jag skulle möta, bakom de gröna kullarna, på andra sidan av den stillsamma skogen.
Hes tilan nesi detsun
Han tittade förstelnat på mig, stannade, och började sakta röra sig bakåt, till det hörn han kommit ifrån.
Jag reste mig upp och stirrade på honom då han kröp ihop bland dammet.
- Att du aldrig låter mig vara, mumlade jag och spottade bittert vid hans fötter. Han kved till och försvann.
- Kom inte tillbaka, tillade jag tyst, och lämnade huset.
När jag stod ute i trädgården så kastade jag en blick på huset en sista gång.
Jag förstod att jag aldrig mer skulle få se det mer, aldrig mer få träffa gamla virriga Mr. Piano, aldrig dansa med fru Pifnj mer, aldrig leka med tvillingarna Kso och Tse.
Nu hade jag ingen aning om vad jag skulle möta, bakom de gröna kullarna, på andra sidan av den stillsamma skogen.
Hata att
Inte kunna skriva proffsigt, så som många andra i min vänskapskrets kan. Jag kan använda ett rikt språk och svåra ord, men inte skriva som en riktig författare.
Det skulle jag vilja kunna.
Jag skulle också kunna vilja fota och teckna, jag har så mycket bilder i huvudet jag skulle vilja få ner på bild. :)
Nu är jag bara snuvig, jättefint! Vill fara på stan imorrn, men vet inte om jag vågar. ^^
Det skulle jag vilja kunna.
Jag skulle också kunna vilja fota och teckna, jag har så mycket bilder i huvudet jag skulle vilja få ner på bild. :)
Nu är jag bara snuvig, jättefint! Vill fara på stan imorrn, men vet inte om jag vågar. ^^
Sjuk
Jag hatar verkligen att vara sjuk på sommaren, det förstör så mycket.
Jag vill se Spiderman 3 och träffa fina som jag saknar också.
Trååååkigt!
Jag vill se Spiderman 3 och träffa fina som jag saknar också.
Trååååkigt!
Sjukt ägd!
Idag åkte jag fast för att ha tagit tre sprayburkar. Jag tänker inte ta nåt mer. ^__^
Blogglol
Jag gillar bloggar, för jag tycker om att skriva av mig ibland!
Det kan hända att man kanske inte kommer förstå sig på vissa inlägg, men det får ni tåla, om ni fortsätter läsa min blogg. ^^
Såå, nyinvigen blogg helt enkelt!
Pray For All
