Kasu Un

- Håll käften! skrek jag, och höjde handen för att slå än en gång.
Han tittade förstelnat på mig, stannade, och började sakta röra sig bakåt, till det hörn han kommit ifrån.
Jag reste mig upp och stirrade på honom då han kröp ihop bland dammet.
- Att du aldrig låter mig vara, mumlade jag och spottade bittert vid hans fötter. Han kved till och försvann.
- Kom inte tillbaka, tillade jag tyst, och lämnade huset.

När jag stod ute i trädgården så kastade jag en blick på huset en sista gång.
Jag förstod att jag aldrig mer skulle få se det mer, aldrig mer få träffa gamla virriga Mr. Piano, aldrig dansa med fru Pifnj mer, aldrig leka med tvillingarna Kso och Tse.
Nu hade jag ingen aning om vad jag skulle möta, bakom de gröna kullarna, på andra sidan av den stillsamma skogen.

Hes tilan nesi detsun

Kommentarer
Postat av: linnéa

Har du skrivit det här själv?

2007-05-25 @ 21:05:11
URL: http://padraicmyprince.blogg.se
Postat av: linnéa

isåfall är jag äckligt imponerad.

2007-05-25 @ 21:05:36
URL: http://padraicmyprince.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0