P1sse's Blogg

Pace Pace Pace Pace Pace

Ser rätt italienskt ut, tycker jag. Förmodligen ett riktigt italienskt ord. Ska kolla upp!

- Yes, jag hade tydligen rätt. Var italienska för "fred".

Idag har jag läst Knackarna, av Stephen King! Hittills så tycker jag rätt bra om den. Det enda som stör mig är att han måste lägga till så mycket extra information.
Visst, det är effektfullt och stämnings-ingivande ingredienser, men det ibland så blir det en smula för mycket.
Men annars bra, gillaren.

Nu vet jag inte vad jag ska göra!

Det kändes bättre. Så lite kan lätta så mycket.

Det känns rätt bra att mitt sinne har lugnat ner sig, jämfört med hur jag mådde förut!
Nu känns det som att jag kommer kunna ha relativ kontroll över hur jag beter mig. Nu tänker jag på det jag gör, och uppmärksammar det för mig själv då jag gör snesteg. Så jag är rätt glad över att det verkar fungera på något vis.

Jag blir orolig samtidigt. Att inte våga fråga lika mycket, för att jag vet att för mycket frågor om hälsa och välmående kan kännas jobbigt, ifall man nu inte är så glad.
Och om jag är orsaken till det jobbiga, indirekt eller kanske helt och hållet bara jag, så vet jag inte vad jag ska göra.

Är det kvävande att säga att jag tycker om dig lika mycket som förut, om inte mer? Jag känner inte det aviga som du är orolig för.
Det är klart att du förmodligen har hållit mycket av det du känner i tystnad, för att inte orka ta upp det och kanske orsaka mer komplikationer. Det förstår jag.

Ytterst kort inlägg. Inte så händelserikt heller.

Bara såhär;

Jag ska försöka ta tag i mitt beteende, så att jag och dom som står mig närmast förhoppningsvis mår bättre.
Jag lovar.

och jag orkar inte alls.

jag måste bevisa för mina föräldrar att jag klarar av att sova själv, att ta vara på tiden med mina tankar, och att jag kan hålla mig ikapp med skolan.
ifall jag inte gör det så är jag begränsad till att få vara med jessica på eftermiddagarna, och fredag-lördag.
det är klart att jessica inte kan boka in helgerna bara för att få tillbringa tid med mig. eftermiddagarna så har vi tid i ungefär en och en halv timme, innan hennes skjuts åker hem.
en timme med henne är visserligen värt ofantligt. men varför inte bara kunna få tillbringa tid med henne i mitten av veckan då båda känner för det?
jag förstår att mamma och pappa gör såhär för att de vill se att jag fixar skolan, och för att det är bra att kunna leva själv, ensam.
men det är så jävla jobbigt att göra det då jag kan vara lyckligare ifall jag fick vara med jessica.

så ser jag fram emot de två kommande veckorna, tro? fan.

Än en gång ett kort litet inlägg, som jag inte ens vet varför jag skriver.

Jag är lycklig för att sommaren har ett tag kvar innan den tar slut. Jag är också lycklig över att Jessica fortfarande är min vän.
Och så är jag lite glad över att skolan faktiskt börjar snart. Och så ser jag fram emot några saker framöver.

Finns det mer att vara glad över? Det gör det förmodligen, men jag kan inte komma på nånting mer såhär tidigt på morgonen.
Varför är jag vaken?

Jag tycker att det känns så fånigt att skriva här då jag mår dåligt.
Eller, det känns fånigt efteråt, nu då jag kikar tillbaka på det jag skrivit tidigare.

Borde lägga av med det!

nu räddades jag.

jag tror att jag nyss blev av med mina två närmsta vänner.

Then you laughed.


Jag vet inte längre vad jag ska göra.
Jag håller på att förlora förståndet tillfälligt. Få det att sluta.

Jag älskar. Många.

Så jävla less på att vara så här orolig, nervös, spänd, ledsen, osäker, fylld med avsky över mig själv.
Och jag älskar mörket samtidigt.

Jag vet inte längre vad jag ska använda min blogg till.
Ska jag kanske bli samhällskritisk och börja bråka på alla mindre intelligenta i Umeå?
Borde jag kanske låta den vara för alltid?

Jag tror att jag ska försöka skriva i den lite om lite allt.

Förlåt för att jag inte är bra nog på poesi för att kunna skriva underbara dikter (som vissa andra kan, minsann).
Eller för att jag inte har intressant liv nog för att kunna föra en dagbok över.

Vi får se hur det går. Jag tycker iallafall om er allihopa, alla som läser. Det är bara dem jag bryr mig om som vet att bloggen finns överhuvudtaget.

Hur gör man för att låta tankarna vara egentligen? Hur gör man för att gå på tomgång?

Det är svårt att skriva här, för jag vet aldrig riktigt vad jag ska välja att skriva om.

Sen så märker jag att det alltid blir jättemycket komman och punkter då jag skriver här och på Bilddagboken, måste försöka dra ner på dom lite.

Jag vill förresten lära mig skriva musik, visa mig hur man gör.

Det var ett bra tag sen jag skrev lite här!

Jag har nu kommit fram till, efter lite diskussioner med ett par personer, att ifall jag inte kommer in på musiklinjen på Midgård så blir det filmlinjen istället. Den verkar lite småslapp sådär, det är ju ändå Midgård. Det är huvudsaken.

För övrigt så stör jag mig lite på mig själv. Jag känner mig självisk och konstig.
Man ska inte få utbrott inombords då ens lillebror sitter och spelar Kingdom Hearts 2 hela dagen, och kommer före en i både nivåer och i hur många världar man har klarat. Eller?

-

Jag kommer komma över Kaeri, så småningom, for sure. Det krävs bara att tänka lite gladare sådär! Hon och Riku funkar säkert jättefint tillsammans.


FÖRÖVRIGT, spelning på NorrlandsOperan imorrn! Länsfinal ju, åtta band, ett går vidare som representanter för Västerbotten i Sverige-finalen.



-

Heh. Var och såg film med Kaeri och Riku.
Det slutade med att Kaeris huvud lutade mot Rikus axel.
Jag borde ge upp.

Bandet beslutade sig för att vara med i MusikDirekt tävlingen som är för hela Sverige, där ungdomsband tävlar om sjukt bra priser!
Först deltävlingar i några städer i länet, sen så går 8 vidare till länsfinal, och så går ETT band vidare till Sverige-final i Kalmar. Vi spelade förra helgen i Skellefteå, och vi gick minsann vidare till länsfinal! Woho!
Axel har fortfarande sina bilder i kameran, lägger förmodligen upp dem senare :)

Nu har jag inget mer att skriva förutom att skolan suger för tillfället. ^^

Det känns som att jag på nåt sätt skriver mycket om att jag undrar över grejer hela tiden, och då blir inte texterna så lyckliga som jag skulle vilja att de var. Men nu blir det sånahär ändå, just för att jag känner att det här är saker jag behöver skriva av mig om.

Jag vill inte sitta kvar i den här positionen, som den bästa vännen man kan hitta, och inget mer. Jag vill bli förälskad, i just en person, och henne riskerar jag att bli "en nära vän" med.
Visst, det är en oerhört stor ära, och jag blir alltid lika lycklig över att andra faktiskt tycker så om mig.
Men fan, inte den här gången, jag vill inte!
Jag vet inte hur man gör för att bli förälskad, jag vet inte hur man gör för att få samma känslor tillbaka,
men för en gångsskull, då jag väl vill bli. Varför måste det vara så svårt.
Snart kommer jag börja tvivla på ifall jag ens ska försöka få nånting mellan oss, och det vill jag inte känna. Men jag är rädd att jag kommer känna så.

Hon är värd så mycket mer än dem hon har i sin närhet, men hon tycker säkert om dem.

För fan, svartsjuka. Lägg av, gå tillbaks till sängen och sov tills du har en anledning till att dyka upp igen. Och anledningen ska vara bra, inte upp och hoppa för att nåt sånt här händer hela tiden.

Varför ska jag ha så sjukt lätt för att bli svartsjuk över minsta grej?

guess I'm dreaming again, let's be more than this


Jag har börjat få lite mer kontroll över skolan nu än förut, vilket är bra, eftersom att jag måste in på Musiklinjen på Midgård. Faktum är ju faktiskt att jag inte har nåt andrahandsval, jag vet inte vad jag skulle vilja gå annars.
Får helt enkelt satsa allt på att komma in på Musiklinjen.

Annars så är jag lika lycklig som jag brukar vara! Allt är fint och så, inga problem (förutom möjligtvis en eller två jobbiga tjejer som fortfarande inte gett upp om mig) eller så, utan jag mår jättebra!
Har hittat en tjej som jag faktiskt gillar mycket nu, jag har inte mött henne i verkligheten än, men får träffa henne på våran spelning på Midgård! Det lär bli rätt så stelt antar jag, men det är det väl nästan alltid i början första gången man möter någon.
Eller så blir det som motsatsen! Totalt jättelätt att prata och skämta! Det skulle vara lite fint tror jag.

Apropå spelning på Midgård, vårat band är allmänt till MusikDirekt den 8:de februari, en av Sveriges största tävlingar för unga musiker, och vi hoppas verkligen på att det kommer gå bra. Jag tror att 700-800 band i hela Sverige skulle vara med, så jag tror verkligen inte att vi tar hem priset direkt!
Däremot så kanske vi fixar oss vidare till länsfinal- vem vet?
Vi får 10 minuter på oss att spela så bra som möjligt, äga scenen, vara snygga och glada, ha kontakt med juryn och med varrandra. Sen får vi se.
Det ÄR ju faktiskt våran första spelning, så vi (jag) lär ju messa-upp det minst nån gång, men då låtsas man som ingenting och ser glad ut istället! Myspys, är så sjuukt peppad på det! 8:De februari!

Vi ska spela på Hamnis nästa måndad också, men vi har inte fått veta datum, så vi får se där.



Ifall jag kommer på nånting som jag behöver berätta för de få som faktiskt läser min blogg så skriver jag igen!